På Skillebyholm hade vi jordbrukspraktik och fick hjälpa till med olika saker på den biodynamiska gården, som att plocka potatis och rödbetor, hugga sly, såga och klyva ved och rensa plommon.

De flesta arbetsuppgifterna var faktiskt väldigt roliga, även om de blev lite tjatiga i längden, men vädret var väldigt fint, och det var härligt att vara ute och jobba i den friska luften. Men vi ägnade oss inte enbart åt kroppsarbete, vi hade faktiskt några lektioner också, då vi fick lära oss lite om odling förr och nu. En dag fick vi lyssna på ett föredrag om biodynamisk odling, som var mycket intressant, och en annan dag besökte vi ett antroposofiskt jordbruksgymnasium i Järna.

Vi hann även med ett besök på Solvikkskolan, en waldorfskola, och det var roligt att se hur annorlunda den var mot våran skola. När man hade sett den kändes det nästan som att våran skola var kommunal ... på gott och ont.

Så värst mycket fritid blev det inte, och på den lilla vi hade var man för det mesta så trött att man bara ville sova...! Men det var ändå kvällarna som var roligast, då vi äntligen var lediga och kunde umgås med varandra.

Maten vi fick var toppenbra (förutom första kvällen då vegetarianerna bara fick sallad) och man kunde verkligen äta sig mätt. Det som var lite dåligt var att vi fick så mycket vitt bröd och vit pasta, men det var ju gott i alla fall.

Det var en väldigt fint miljö att vara i, och man blev liksom lugn (eller bara utmattad av allt arbete) av platsen. Det var nära till sjön (eller var det havet?) och i  hagen lite nedanför husen gick får omkring och betade. Från höloftet doftade det av torkat hö, och alla äppelträden med de otroligt goda fallfrukterna bidrog också till att min näsa trivdes.

Det var faktiskt mer än min näsa som trivdes, hela jag, både fysiskt och psykiskt, stormtrivdes, och när det så var dags att åka hem kändes det faktiskt väldigt tråkigt. Visst längtade man lite efter ordentlig sömn i sin egen säng, men för min del hade vi gärna kunnat vara borta några dagar till.

Nu när jag sitter och skriver detta är det med glädje jag tänker tillbaka på våran resa, för det känns faktiskt lite mer som en klassresa än som en jordbrukspraktik. Många tänker nog med förskräckelse på att behöva krypa runt i potatisland, eller att över huvud taget behöva visa sig i leriga, orangea overaller, men som sagt, jag stormtrivdes, och den här jordbrukspraktiken är nog något jag alltid kommer att minnas.