Socialpraktik  2007

Emil Eriksson och Anton Haraldsson har varit på Lehenhof i södra Tyskland.

Här följer några delar ur deras dagbok.

 

Vi fick SCHEMAT:

07.30 - Frukost
08.00 - Plocka undan frukost
08.30 - De handikappade går till sina olika verkstäder *
12.00 - Middag, plocka undan middag
12.30 - Paus
14.00 - De handikappade går till sina olika verkstäder **
16.30 - Vi går tillbaka till vårt hus
17.30 - Kvällsmat
18.00 - Ledigt
Förmiddag    * - Anton i verkstaden, Emil i köket.
Eftermiddag ** - Emil i verkstaden, Anton i köket.

TISDAG  den 27:e - FÖRSTA ARBETSDAGEN

EMIL:
På förmiddagen diskade jag, gjorde sallad och dukade bord med en ”Dörfler” och en medarbetare. ”Dörflern” verkade inte så handikappad så det kändes inte alls så ovanligt. Jag pratade mest engelska med medarbetaren.
På eftermiddagen var jag i träverkstaden där nästan alla arbetade med att stoppa i små trästickor i toapapppersrullar som sedan skulle doppas i stearin och sedan fungera som braständare. Jag körde en av tvillingarna till och från verkstaden, klädde på och av deras jackor, jobbade lite med stickorna och överansträngde språkcentrat
i min hjärna.

ONSDAG 28 februari

ANTON:
Min Tyska är föresten bättre nu, jag pratade med en arbetare i tre timmar nästan helt utan att säga "va" eller att lägga till engelska ord.
Det var min berättelse om den här dagen, jag är supertrött och ska sova .

Bis Morgen...

TORSDAG 1 mars
EMIL:
En av "die Dörfler" heter Lucie. Hon har någon slags hjärnsjukdom. Hennes utseende verkar också drabbat av sjukdomen ..Hmm, fattar inte varför!
Hon är beroende av kaffe. Hon kan vandra runt från hus till hus och fråga efter kaffe på dagarna. På nätterna vandrar hon också runt ibland, hon svarar inte när någon pratar med henne då så hon går antagligen i sömnen! Hon är lite sådär seg, men hon kan gå själv och hon kan ta beslut själv (t.ex Kann ich bitte dass Butter haben?)

Det verkar som hon har svårt att kontrollera sina muskler till fullo. Hon brukar fråga "Wie gehts?" , då ska man svara "Gut, und dir?" och då säger hon något som jag glömt bort vad det är... Sorgligt men roligt!

ANTON:
Idag gick dagen fort, det var ungefär som igår, vissa undantag som jag tänkte berätta lite om senare i texten.
Men först tänkte jag berätta lite om Wolfgang, han är nog den friskaste av de handikappade, han pratar som vanlig men han går lite långsammare.
Han brukar prata ganska mycket med mig, han är lite nyfiken på hur det är i Sverige, vi fick visa honom en svensk 20 kronors sedel som han undrade lite över.
Han sköter allt sitt själv, han diskar och hjälper till ganska mycket, han går själv dit han ska och arbetar självständigt.
Vissa som är här är väldigt dåliga på att sköta om sig själva men Wolfgang sköter sig alldeles utmärkt. Det var allt om Wolfgang och hans personlighet.
Idag så klarade jag av mina uppgifter utan att fråga hur eller vad jag skulle göra.

FREDAG 2 mars
ANTON:
Hej. Idag var våran lediga dag, vi planerade att åka till ön Lindau och sedan till Österrike och vidare till Schweiz.
Så blev det också, det blev en mycket trevlig dag.
Vi började dagen med en frukost vid klockan halv åtta som vanligt, vi åt här i Lehenhof med personal och handikappade.
Sen kom Stefan och de andra från Föhrenbuhl, det var riktigt kul att träffa lite svenskar igen.
Vi åkte sedan till Österrike som vi bara genomreste för att komma till Schweiz, där åkte vi upp till ett berg, det var lång väg dit och vi var inte där uppe speciellt länge, men det var i alla fall trevligt att vara ute och resa lite.
Efter att vi åkt upp för berget så åkte vi ner och vidare till en
båtfärja som tog oss raka vägen in i Tyskland igen.
Väl tillbaka i Tyskland fick vi åka till en affär och shoppa loss, jag fick äntligen (även om det inte är speciellt waldorfigt) en riktigt god Coca Cola.

LÖRDAG 3  mars
ANTON
Lehenhof är en mycket trevlig liten by, vårt rum är väldigt hemtrevligt, det luktade mycket citron när vi kom. Utsikten och klimatet är hur fint som helst, jag skulle kunna tänka mig att leva här, jag har verkligen fäst mig vid den här platsen.
Utsikten är riktigt underbar. Om det är klart väder kan man till och med se bergen borta i Schweiz.

MÅNDAG 5 mars
EMIL:
Allt var helt enkelt som det är på vardagarna. Man fick lite mer förtroendekrävande uppgifter som t.ex. att gå runt själva med de inneboende, hämta folk på olika ställen, lyfta folk ur stolar och mata dem med sked.

TISDAG 6 mars
ANTON:
Idag skiner solen igen, riktigt härligt.
Idag så arbetade jag i Holzklang verkstaden som vanligt.
Men när jag skulle gå "hem" så mötte jag en handikappad, hon gick fram till mig och pratade. Men så helt plötsligt så gav hon mig en örfil, jag fattade ingenting men valde att gå därifrån i alla fall. Jag har fått en ny uppgift som jag har fått göra några eftermiddagar nu, jag har fått en stor förtroendeuppgift, jag får ansvara för att hämta medicin och post varje dag. Det känns coolt. Nu ska jag sova.

LÖRDAG 10 mars
EMIL:
Sista dagen på stället. Dagen slutade perfekt med mycket trevlig stämning vid kvällsbordet. Vi skrattade öppet (glatt) åt olika personers 'ticks' m.m. alla var glada. Nästa vecka kommer nya studenter till Haus Sonnenblume så vi måste städa rummet. Man försöker tydligen alltid ha studenter där för att de kommer med "frisk luft" till vardagen.
Trevligt, trevligt.

ANTON:
Idag har jag arbetat med att gå på promenad med några Dörfler.Jag har även städat köket samt brett mackor.
På kvällen hade vi en liten bibelstund, efter den åt vi Abendbrot, när vi åt det så hade vi mycket trevligt, vi skrattade och pratade. Jag kommer verkligen att sakna Lehenhof, jag vet inte vad det är men det är något här som får mig att stormtrivas, kanske det är det underbara naturen, eller människorna, eller något annat, men trivs, det gör jag i alla fall.
Men det ska bli riktigt skönt att få fara hem, jag har ju saknat det också... såklart.
Nu ska jag gå och sova, allt är packat och klart för resan i morgon.